Det slog mig nyss, efter att en jämnårig kompis till mig ironiserade kring fåniga namn en del välbeställda har, att jag och min fru har otroligt vanliga 80-talsnamn.

Jag heter Mikael och hon Sofia. Vi är ”Micke och Soffan” med alla.

När jag gick grundskolan hette tio av tjejerna i min klass Sofia och fem av killarna hette Mikael. Så vi var Sofia K, Sofia F, Sofia X, Mikael S, Mikael A, Mikael So osv.

Det här är ingen vetenskaplig undersökning, men jag kollade genom min vänlista på Facebook och av mina 700 vänner jag har som är födda i början av 80-talet visade det sig att 28 % heter Sofia och hela 32 % Mikael, oavsett hur de identifierar sin könstillhörighet.

Vad var det då som ledde till denna boom av Mikaeler och Sofior i början av det bästa årtiondet i mänsklighetens historia?

Det går som så mycket att spåra till nyliberalismen som svepte över västvärlden. Muren hade ännu inte fallit. Thatcher och Reagan was the shit. Sovjet höll dock på att öppnas upp och in i värmen skulle Michail Gorbatjov välkomnas. Hans fru hette, inte helt oväntat för den här bloggposten, Sofia.
Vi var en generation barn som offrades för att blidka den ryska björnen.
Vi Mikaeler och Sofior. Det var våra namn som raserade järnridån.