Serieboken Hey Princess av Mats Jonsson kom ut för 20 år sen. Det är lite häpnadsväckande för mig som faktiskt var på releasefesten av detta paradigmskifte inom svensk serieutgivning.

Hey Princess var Jonssons andra seriebok, och precis som hans första bok Unga norrlänningar samlade den serier som publicerats tidigare, bland annat i Galago. Nu har jag gjort exakt noll research eller faktakoll för det här inlägget, så jag killminns detta. Ta det med en nypa havssalt i flingform.

Jag ironiserar inte när jag kallar boken för ett paradigmskifte. Boken bidrog inte helt själv till det, utan det var zeitgeisten just då. Det tidiga 00-talet. Det kändes som att allt var möjligt. Tornen hade fallit.
Jag gick konstskola, var 21 år gammal. Några månader senare försökte jag förvisso ta livet av mig och blev inspärrad på psyket, men det visste jag inte just där och då.

Hey Princess var väldigt inflytelserik när det kom till de serier jag efter att den släpptes började göra. Till alla jag legat med är gjord på ett sätt där det lite ser ut som att serierna är publicerade tidigare, men de är gjorda, eller omgjorda, för just den boken. Jag gjorde så dels för att det kändes mer hanterbart att göra kortare serier åt gången, men framför allt för att jag var så influerad av upplägget i Hey Princess.
Till alla jag legat med är dock en mer lättsam variant på genren ”unga killar som har ångest och ligger runt i Stockholm under tidigt 00-tal”. Jag skyller en del av detta på dåliga råd jag fick från andra. Från början ville jag ha mer textrutor i boken, men blev avråd från det. Det gjorde mina serier mer ytliga, känner jag fortfarande. Men mest rörde det sig nog om min oförmåga att göra bättre serier.
I min uppföljare Psykiskt sjuk såg jag därför till att inte ha några redaktörer, så jag fick göra boken precis så som jag själv ville. Mer som Hey Princess.

Summering: Hey Princess får 5/5 solar i betyg. Ett måste för varje seriesamling.

(obs: bilden till inlägget är AI-genererad pga upphovsrättsliga skäl, och ej från boken Hey Princess)